Eller vad tycks ...
Brukar inte vara avundsjuk men visst hade jag gärna velat ha haft ett förhållande till denna skönheten.
Som Robin styrde hem med säker hand.
Dock är jag relativt nöjd när Toya, den lilla japsen gör det jag vill.
Annars får jag väl köra SAAB.
Att köpa bil ...
Priset 32.900 verkade åtminstone i mina ögon ligga lågt åtminstone när man tänker på seriösa bilhandlare.
Möjligen en passande bil för familjen Mellkvist bestående av mitt barnbarn Robin, hustrun Linda, sonen Caspian, en avgudad hund tillsammans med ett antal katter och därtill akvariefiskar av olika slag.
Robin ringde både på bilen och till sin pappa Mikael och det blev bestämt att vi, Robin, Mikael och jag ändå skulle kolla om det var nåt av värde.
Så vi drog iväg till Borås där bilen fanns.
Mikael programmerade färdvägen på sin GPS vilket förde oss ut i obygden p.g.a. att en bokstav i adressen var fel.
När vi insett att vi var på fel spår kunde vi trots allt efter kontakt med bilförsäljaren korrigera misstaget och nå vårt mål.
Så stod vi inför objektet.
Mikael och Robin utförde sedvanlig okulärbesiktning samt provkörning.
Bilen verkade motsvara de förväntningar vi hade haft så det fanns läge att förhandla med säljaren.
Nästa fas var ju då lämpligt pris vilket föreslogs till 30. 000 och som också accepterades vid kontant betalning.
Men reda pengar och inte kort. Så Mikael och jag fick trixa för det vilda för att få ihop 30 lakan via bankomat.
Men den biten löste sig i alla fall.
Robin anträdde färden tillbaka till Vänersborg med gammelfarfar som passagerare i en nyinköpt Saab 95 kombi med alla faciliteter man kan kan tänka sig och Mikael i släptåg i en sketen 940 av äldre.modell.
Sedan måste jag ju tillstå att det samtidigt var den skummaste bilaffär jag någonsin varit inblandat i.
Men bilen var fin.
September ... Oktober
Med sprakande färger i paletten men även en gråskala utöver det vanliga.
Kan inte förneka att jag älskar den årstiden.
Men för att prata September.
Då det hände mycket som inte borde hända.
Som när USA den 11:e 2001 fick uppleva sitt värsta trauma då reguljärt flyg användes som missiler mot både Pentagon och World Trade Center.
En annan händelse inträffade 5-6 September 1971 inför Olympiska Spelen i München 1971 då en palestinsk rörelse kallad, Svarta September lyckades ockupera den israelitiiska OS-förläggningen.
Läs vidare
http://sv.wikipedia.org/wiki/Massakern_vid_OS_i_M%C3%BCnchen.
Så går man vidare i höstmörkret,
Oktober är årets tionde månad i den gregorianska kalendern och har 31 dagar. Den innehåller årets 274:e till 304:e dag (275:e till 305:e vid skottår). På grund av vårt sommartidssystem är den också årets längsta månad - en timme längre än de övriga månaderna med 31 dagar - eftersom man i oktober återgår till normaltid. Namnet kommer från latinets October, den åttonde månaden - i den äldre romerska kalendern (fram till 153 f.Kr.) var denna månad nämligen årets åttonde.
Oktober kallades förr i Sverige slaktmånad, i Danmark sædemåned (sådden utfördes då) och i Tyskland Weinmonat (="vinmånad").
Men vad som var Oktober eller November berodde lite på olika kalendrar i det flydda. Beroende av om hur man godtog påven Gregorius ideér eller höll sig kvar vid den gamla Julianska tideräkningen.
Så Oktoberrevolutionen mot det tsaritska Ryssland inträffade enligt vår västorienterade beräkning i November eftersom ryssarna valde den konservativa linjen.
Åtminstone då.
Sedan kan man ju alltid fundera över varför Oktober som ändå har en dragning åt talet åtta är nummer tio?
Som vanligt ställde romarna till det.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Romerska_kalendern
Men så var det då och så är det nu.
Historia är vad det var och framtiden är det som blir.
Men som också någon gång kommer att ses i ett helt annat perspektiv.
Då även framtiden blir historia.
Flydda dagar, och nya ...
Hur det kanske kunde ha blivit om man gjort si eller så.
Men egentligen kvittar det lika.
Visst har man gjort både det ena och det andra som man kanske borde ångra.
Saker som inte borde ha sagts och gjorts.
En del kanske var bra, annat hyfsat, somligt rent ut sagt dåligt och vissa saker bör inte ens nämnas.
Men nog har jag kacklat i samma hönsgård som de flesta.
Både bland unga och gamla.
I slutändan kanske man ångrar mer det man inte gjorde än det man gjorde.
Och när man kanske inte själv lyckats förverkliga drömmarna så står hoppet till
våra ättelägg.
Söner, döttrar, barnbarn och barnbarnsbarn som skänker glädje åt oss gamla.
Som när vårt barnbarnsbarn Caspian ska vänja sig vid lite nytt i dieten t. ex. pressade morötter.
Då grinas det illa men kämpas på så gott det går.
Eller när Erika kör som en vilde på träningarna.
Kenny kämpar både för sitt VHC och indianerna i Frölunda.
Kevin öser in mål i sin nya klubb THC.
Så var och en drar sitt strå till stacken.
Har jag glömt någon?
Robin?
Knappast!
Han ingår i de vuxnas skara som ansvarstagande familjeförsörjare.
Hos sin kära hustru Linda.
Bland jamande katter, skällande hund samt doftande blöjbyten.
Nyhetens ( o ) behag
Man lägger märke till att det är förändringar på gång.
Hösten närmar sig och sommaren sjunger på sista versen.
Men jag känner stort behag vad det gäller den här årstiden.
Så fick vi ta del av videouppspelningar på http://melly.blogg.se/
där även prins Caspian får ta del av förändringar i form av nya smakupplevelser.
Av minspelet att döma så får man nog lägga "o" till behaget.
Men vi hade ändå hjärtans roligt av inslaget.
Påminner mig när farmor Gunilla, min hulda hustru, troligen av misstag råkade bjuda
pappa Robin på rårörda, osötade lingon. Minspelet var likvärdigt det som Caspian visade upp.
Eller kanske ännu värre.
Undrar i mitt stilla sinne om Robin gillar lingon.
Bästa laget ...
Men vilka är det största laget genom tiderna?
Självklart Brynäs, andra med avvikande uppfattning har inte läst på sin läxa.
Brynäs IF har en lång och framgångsrik historia bakom sig. Sedan bildandet 1912 har föreningen tagit fjorton SM-guld i tre olika sporter. Först ut var fotbollen som 1925 tog SM-guld när Brynäs slog Derby med 4-2 på Strömvallen.
1928 tog Gulli Söderström guld i trekamp (100 meter löpning, höjdhopp och spjutkast). Inte nog med att hon tog guld, hon knep även silver på 800 m och i höjdhopp under samma SM.
Åsså denna fantastiska hockeyförening http://www.brynas.se/Mot-Brynas/Historia/SM-Guld-test/
Å varför inte minnesvärda årtal i klubbens historaia;
Läs och njut:http://www.brynas.se/Mot-Brynas/Historia/Historiska-Artal/
En annan tid ...
En herre på cykel swishar förbi och andra gående verkar vara på väg någonstans.
En bil som visar sig vara Taxi/färdtjänst backar in på gården.
Vanligtvis brukar man också se lekande barn, men icke så idag.
Kanske ett tidigare, men övergående regn skrämt bort de små?
Vad vet jag.
Så kommer det en dam med en påse i handen, ( det är oftast dom ), på väg till sopnedkastet.
Min hulda hustru sitter och kollar på sin platt-TV, något favoritprogram kanske.
Annat var det förr. Apparaterna var långt ifrån platta, kunde inte visa färg men ansågs då näst intill vara världens åttonde underverk.
Lagom till Fotbolls-VM 1958 hade i alla fall det nya mediet börjat att etablera sig.
Standard var då svartvita 17 och 21 tum.
En av de första, åtminstone i min dåvarande hemstad Åmål, som skaffade TV var en morbror till mig.
Aldrig hade väl så mycket folk " vägarna förbi " för att hälsa på som då.
Men nu sitter vi här, min hustru och jag, vid varsin platt-TV, med färg och allt som hör till men ingen som hälsar på.
Förutom vårt barnbarn Kevin som ofta har vägarna förbi.
Vägen
Har ändrat både ord och annat i stroferna men hoppas att jag är förlåten.
Det går en byväg förbi vårat hus,
som speglar tidens jäkt.
Med bilarnas surr och traktorns brus
Och osande dieselfläkt.
Att stanna sig upp och prata ett slag,
till det visas ingen tendens.
Det tycks inte finnas nån morgondag,
nej, allt ska ju hinnas med ens.
Jag ser för mitt öga en syn,
en tid då motorer ej fanns.
När trötta och gamla gick fots genom byn
och unga de spritte i dans.
Då hörde man kärrhjulens knirrer och klang
Med hästar och vagnar och hjul.
Och vintern med släde och bjällerklang
man firade tomte och jul.
Men kvinnor och män, ta vara på tiden
Ta vara på det som ni samlar och spar,
Klä upp er i finaste sviden
och ha det så länge som något finns kvar.
En vacker dag ...
En lätt bris som leker tafatt bland buskar och träd.
Så man känner sig glad över att finnas där man är.
Känner sig nöjd med det mesta och att man har vad som tarvas för nödtorften.
Men så blir man ändå lite ledsen när potentaterna som ska bestämma, eller om man så vill, de politiskt valda enligt gängse demokratiska regler snor fôlk på surt förvärvade slantar.
Som det här att man ska visa upp vem man är för att få tillgång till den samhällsservice som borde vara given.
Att skaffa ett Leg kostar för vissa skjortan.
När det borde vara en tjänst som man via skatt redan har pröjsat för.
Mera reklam ...
TV4 går i bräschen och visar upp sig.
Ska man kolla på en dokumentär om man nu har den kanalen så blir man matad.
För att inte tala om filmer.
Men en liten blänkare i bloggen kan man väl ändå trots alllt ändå stå ut med.
Eller kanske inte.
Så man får väl blunda så gott det går.
Men köp å sälj ä ju ändå inte fel i säj själv.
Så hettar en nôt en vell ha så tar en väl dä!
Reklam
KÖP OCH SÄLJ!
Att smälta ...
Med anknytning till det där med blommor och bin.
Vi kollade nämligen in inspelade videor, publicerade på Lindas blogg.
Där Caspian figurerade i huvudrollen.
http://melly.blogg.se/
Å visst smälter man som vax.
Om det sedan duger till att stöpa ljus med vet jag inte.
Funderingar ...
Som t. ex. att skriva blogginlägg.
Naturligtvis finns det det flera skäl. Man kanske tycker om att skriva och berätta.
Hur man använder bloggen är säkert mycket beroende av vilken generation man tillhör.
Men vad gör gamla gubbar? Inte särskilt många skriver väl dagbok eller diskuterar framtidsutsikterna.
Även om det som alltid finns undantag.
Nej man minns det flydda. Det som var en gång, som i sagorna men ändå hänt.
När familjen samlades runt radioapparaten och lyssnade på Lennart Hyland och Karusellen.
När det var service på bensinmackarna och man bad att få tankat för en femma samtidig som rutorna tvättades av.
Eller när man fick tilldelning på Systemet av alkoholhaltiga drycker beroende av vilken samhällsklass man tillhörde. Allt enligt Bratts system med motboken.
Mjölk såldes i lösvikt så det gällde att äga en flaska, och korv, tillika kött fick köpas hos speciella charkuterister.
Pizzabagare var helt okända, och mobiltelefoner, datorer och dagens teknik fanns bara inte.
Men livet gick sin gilla gång
Man fann sin plats.
Och solen gick upp och ner precis som i alla dar som den alltid konmer att göra.
Räven.
När minnet fortfarande funkar vad det gäller mina unga år i Slommerud så kan man väl passa på att återge en som jag i alla fall tycker vara en speciell händelse.
När jag red på räven!
Kanske var jag runt 10 år gammal. Det var full aktivitet på lagårdsbacken. Hönorna pickade frön, katterna väntade på att få sin beskärda del av mjölkningen.
Farfar var ute med hästen men väntades snart tillbaka.
Min farbror John hade av nöden placerat sig över gödselstan.
Det var nämligen så att ville man utföra sina behov fanns dasset placerat strategiskt över detsamma.
Allt verkade frid och fröjd tills det blev ett hejdundrande liv på hönorna.
Ur snåren kommer det en räv som tydligen var svulten och ville få sig en liten godbit.
Det bar sig inte bättre än att han råkade springa mellan mina ben varvid jag blev sittande på räven och följde med flera meter.
På grund av kalabaliken kommer John utrusande från dasset med böxera på trekvart.
På gården fanns också en tax som omedelbart gav sig av efter räven.
Farfar var på väg hem med hästen och blev varse den vilda jakten.
Men rävar är listiga, och så vitt jag vet hann han ändå undan.
Total solförmörkelse.
Dagarna före hade man förberett genom att sota glas.
Ett unikt tillfälle skulle ju yppa sig, nämligen total solförmörkelse.
Förutsättningen var naturligtvis att himlens skyar gav vika, men så icke.
Men upplevelsen blev ändå enorm.
Som det var på en bondgård på den tiden så var det aldrig tyst.
Hönor kacklade, tuppar gol, hundar skällde och katter jamade.
I fähuset råmade korna, tjuren brölade och grisarna grymtade.
Men så inträffade det!
Mörkret lägrade sig över gården och det blev knäpptyst.
Tills allt var över.
Då drog kacklet, skallen och jamandet igång precis som om inget hade hänt.
I sanning en märklig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.
Nästa totala solförmörkelse i Sverige inträffar den 16 oktober 2126.
Så visst har man haft förmånen att uppleva något unikt.
Katter ...
Inte bara för att de är så oemotståndliga som ungar utan för deras unika personlighet.
Ingen är den andra lik.
Men det finns saker som fortfarande gnager mitt samvete.
Som liten tillbringade jag mina somrar i Slommerud hos min farfar som hade en gård.
För att förtydliga platsen ligger den i Dalsland några mil från den stora staden Åmål där jag är född.
På en bondgård fanns ju inte heller då vad man idag kallar innekatter.
Här rörde man sig fritt.
Kastrering visste man väl knappast vad det var.
Så sälvklart ökade kattpopulationen.
På gården hade det fötts en stor kull.
Kattmamman hade gömt sina små i mellanväggarna till ett sädesförråd.
Naturligtvis kunde de vuxna med sina stora labbar omöjligt komma åt de små liven.
Men en liten parvel!
Fick 10 öre per katt.
I min enfald fattade jag inte då det öde som väntade.
Men det fanns en unge som alltid överlistade mig.
Röd i pälsen och inte den sötaste.
Hur som helst upphöjdes hennes eller möjligen hans status till legitimerad bondkatt.
6 september ...
Saxat från Wikipedia:
Caspian
Någon har sagt att 50 % av de som föds idag kommer att bli mer än hundra år ...
Hur som helst så älskar man den här lelle.
Å visst är det han som är vår framtid.
Hur det sedan kommer att se ut om hundra år må de lärde tvista om.
Caspian är en prins i böckerna om Narnia av C.S. Lewis. Lewis baserade antagligen namnet Caspian på Kaspiska havet (eng: The Caspian Sea).
Namnet kommer från ett folkslag som bodde kring det Kaspiska havet i norra Iran som kallades för "Kasi", vilket betyder "blå" i deras språk, troligen för att de var blåögda. Även idag kan man se många blåögda kring området i bland annat Iran.
Namnsdag : 30 April
Caspian, prins av Narnia
Från Wikipedia
Caspian, prins av Narnia är den fjärde boken i C. S. Lewis serie om landet Narnia. Originaltiteln är Prince Caspian och den skrevs 1951,
Handling
Boken handlar om hur barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy återvänder till landet Narnia.
Där har det gått flera hundra år sedan de senast var där och mycket har förändrats. Prins Caspian tvingas fly för sitt liv när hans farbror Miraz försöker ta över tronen åt sin nyfödda son. Caspian lyckas undkomma och flyr in i skogen där han möter narnier, som har sagts varit utdöda i flera hundra år ända sedan kungarna och drottningarna försvann och Caspians förfäder, telmarinerna, tog över landet. Men Caspian blåser i Susans magiska horn och kallar de fyra före detta kungarna och drottningarna tillbaka till Narnia för att tillsammans med de överlevande narnierna och Caspian själv ta tillbaka deras land. De utkämpar blodiga strider men lyckas till slut med hjälp av lejonet Aslan störta Miraz och hans trupper. Freden är åter uppbyggd i landet. Prins Caspian utnämns till kung över Narnia och de fyra barnen återvänder till sin egen värld medvetna om att bara de två yngsta, Lucy och Edmund kommer att komma tillbaka till Narnia en dag.
Knappar och annat ...
Elller som dt är, en profil.
En liten profilbeskrivning kanske inte säger så mycket, men en bild.
Det skulle i alla fall visa sig att det var relativt enkelt att beskriva i ord vem man är, men desto svårare att få den fula nunan på pränt.
Men Linda visste på råd.
F5.
Så en får tacke!
Ny teknik å gammelt fôlk ...
Bara detta att hantera en blogg.
Visserligen klarar man att publicera inlägg men inte så mycket mer.
Försökte skapa en profil som jag trodde skulle synas, men det sket sig.
Inte för att det spelar så särskilt stor teater, men ändå.
Sedan detta med Facebook.
Tycker väl att det är ett bra sätt att följa i synnerhet nära och kära.
Kanske växla några meningar på chatten någon gång.
Men så har man också blivit rekommenderad att lägga till personer där det enda syftet verkar vara att bli involverad i diverse spel, t. ex FARMEN.
Vilket inte intresserar en gammel stöt som jag, så hur får man bort det så att det inte visas.
Vilket mitt barnbarn Kevin löste åt mig.
Visserligen har jag tidigare använt metoden " Try an Error ", dvs lära sig genom att göra fel.
NU börjar det bli lite för mycket Error så ny teknik å gammelt fôlk kanske inte är framtidens melodi.
Min mamma
Hon fick i alla fall förmånen att ge ut ett dikthäfte där initialdikten var:
Liksom en vingklippt fågel
är människan ibland.
En sparv till jorden slagen
av ödets tunga hand,
Du lycklige som äger
din kraft och hälsa kvar,
Kan du väl riktigt fatta
den rikedom du har.
Två händer när du smeker.
två ögon och du ser.
En kropp som rätt fungerar,
vad kan du önska mer
Allt detta kan du mista,
det är en gåva blott.
Ett lån som är dig givet,
som inte alla fått.
Polaren Per ...
Ibland funderar man på hur ens hädanfärd kommer att te sig? Hade följande korr. med min tremänning Stefan i Vålberg.
Arne: - Kan toket vara ingrott i Värmlandsröttera?
Stefan: - Med största sannolikhet.
När anden har flytt och man har lämnat orten.
Då kanske man hälsar på Pelle vid porten
och knackar på dörren i himmelens höjd.
Man flinar och visslar och känner sig nöjd.
Så hör man ett rassel från nycklarnas knippa
och porten den öppnas, men lite på glänt.
Och Pelle, den gamle, församlingens klippa
han undrar och frågar: - Vad är det som hänt?
Du har nog gått fel, gamle stöt och suputen.
Ta av där till vänster så hittar du dit,
där de som är stora i gapet och truten
ska vara. Där rumlar man om och där dricker man sprit.
Så jag vände om, köpte pilsner té dricka
och knackade på hos en känd potentat.
Där släpptes jag in trots en enveten hicka,
där bjöds jag på vin och en uppsjö med mat.
Så kände jag elden som värmde i baken.
Då blev jag förbannad och ilsken och tvär.
Så jag slängdes ut, förbittrad och naken,
och jag gick tillbaka till polaren Per.
Jag tillstod att mycket av det som jag gjort och som hände
nog var ganska illa och inget att ha.
Det mesta var kanske ett satans elände
men något av allt kanske rentav var bra.
Och Per föll till föga och öppnade porten.
En botfärdig syndare, trots allt ej så nöjd
som vältrat sig ofta i skiten och lorten
kan finna en plats uti himmelens höjd.
Misstänkta ljud ...
Testa Toyota
Det gäller så klart den relativt nyinköpta Toyotan eller Corollan om man så vill.
Så åkte dom iväg. Kent å Helen med Gunilla i släptåg för att åtminstone delvis lyssna sig fram till eventuella skavanker.
I brist på annat
Man undrar vad man ska skriva om.
Kanske ta till gammal skåpmat.
Hade under en period dille på att skriva vad man kanske skulle kunna kalla vers.
Ett exempel när man inte når ända fram skulle kunna vara:
Dä va e´litta finer flecka
ja töckte ho va fin sôm gull
Ho stanna kvar te nästa vecka
å repa lin å karda ull.
Dä hände på en gård i Tösse,
å ja ble gla i denna tös,
ja velle ná så gärne kösse
å kärlekskrank jag släppte lös
Men nådde ej till denna duva
för mössa va för bred å stor.
Så denna vackra, väna, ljuva
geck ut å mjölka bonnens kor.
.
Tillbaka på brottsplatsen ...
14 augusti 2010 var vi tillbaka i Västra Tunhem, denna gång dock i hembygdsgården, bjudna till dop och hemligt bröllop, och Caspian verkar uppskatta mötet med gammelfarmor.
Det var en gång ...
En gång för ganska längesedan, närmare bestämt 18/12 1965 Gifte vi oss i Västra Tunhems prästgård.
Visst var gammelfarmor vacker redan då.
Men vem är filuren vid hennes sida?
Rätt svar belönas med en gratisresa till Nordpolen.
Efter regn ...
Gammelfarmor, tillika min hulda hustru, hade synpunkter på hur jag såg ut i håret.
Varvid följande konversation följde:
- Dä va värst va du ser ut i håret!
- Dä kvetter väl, dä väl ingen som bryr sig.
- Jo jag, gå in å kamma däj.
- Ska dä va mettbena?
- Du får väl göre va du vell mä bena.
Dä i alla fall gôtt att en får göre sôm en vell.
Valfläsk
Den rödgröna röran och alliansens misslyckade alternativ.
Det har i alla fall de fyra senaste åren visat. Tycker i alla fall jag.
Å det var värst vad vi pensionärer helt plötsligt blivit så viktiga i samhället.
Men egentligen ska man inte bry sig.
Politik är ändå ett tjuv och rackarspel där kandidater från alla håll vill komma åt köttgrytorna.
Så jag lägger mig nog på sofflocket i år också.
