En välsignad afton
Så bar dä té att en råka å hamna på Sikhalls camping.
Upprinnelsen var en inbjudan från Eva Lindberg, mamma till vår högt avhållne, tillika barnbarn Kevin Jansson som även fungerade som privatchaffis i sammanhanget.
Efter diverse dryftande om än det ena, än det andra blev Gunilla, min älskade hustru och den som ger mig mat m.m. bekant med Lord Sinclair af Rose. Själv gjorde jag mitt bästa att tulla på Rogers pilsnerförråd.
När det var dags för hemfärd kände sig mister Honda, den annars så beredvillige japanen inte beredd för avfärd utan började tjuta. Efter övertalning hamnade vi i alla fall sent omsider på högkvarteret vid Flanaden.
Men visst var det himla mysigt på campingen så en får tacke så môcke för gästfriheten.
Upprinnelsen var en inbjudan från Eva Lindberg, mamma till vår högt avhållne, tillika barnbarn Kevin Jansson som även fungerade som privatchaffis i sammanhanget.
Efter diverse dryftande om än det ena, än det andra blev Gunilla, min älskade hustru och den som ger mig mat m.m. bekant med Lord Sinclair af Rose. Själv gjorde jag mitt bästa att tulla på Rogers pilsnerförråd.
När det var dags för hemfärd kände sig mister Honda, den annars så beredvillige japanen inte beredd för avfärd utan började tjuta. Efter övertalning hamnade vi i alla fall sent omsider på högkvarteret vid Flanaden.
Men visst var det himla mysigt på campingen så en får tacke så môcke för gästfriheten.
Gunillas nya brillor
Så har det gått ca sex veckor sedan min älskade hustru lämnade operationsbordet i Uddevalla för sin starroperation.
Som en följd av detta var det således dags för ett besök hos optiker Liljelood för synundersökning och utprovning av nya fina bågar.
Eftersom hon enligt egen utsago tydligen såg bättre utan glas på det opererade ögat föreslog jag vanliga fönsterglas på detsamma för att spara några kronor. Förslaget ratades dock eftertryckligt bl. a. för att Gunilla tyckte det blev för stort.
För husfridens skull fick jag bita i det sura äpplet och acceptera önskemålet även om det svider illa i snåltarmen.
Som en följd av detta var det således dags för ett besök hos optiker Liljelood för synundersökning och utprovning av nya fina bågar.
Eftersom hon enligt egen utsago tydligen såg bättre utan glas på det opererade ögat föreslog jag vanliga fönsterglas på detsamma för att spara några kronor. Förslaget ratades dock eftertryckligt bl. a. för att Gunilla tyckte det blev för stort.
För husfridens skull fick jag bita i det sura äpplet och acceptera önskemålet även om det svider illa i snåltarmen.
