Tekniknörd eller idiot

Funderar över vad den nya tekniken ställer till med. Vi ringer sällan och det är också sparsamt vad det gäller ingående samtal.
Likaväl har vi utöver vår fasta telefoni fyra mobila sådana..
Utöver detta finns det ett uppsagt avtal som inte kostar något men fortfarande funkar av någon outgrundlig anledning..
Ska dock påpeka att det finns dolda orsaker till förskaffandet av ovannämnda faciliteter, vilket inte redovisas i detta inlägg.

Celebert besök

KARL XIV JOHANS VISIT I ÅMÅL 1837.

På genomresa från de södra orterna, hösten 1837, låg Karl XIV Johan öfver en natt i Åmål.  Hans nattläger var anordnadt i samma rum, där vi barn brukade samlas på julafton kring julgranen.  Foten till denna utgjordes af en rikt förgylld vase af trä, hvilken enligt traditionen skulle ha suttit öfverst på hans sänghimmel, på den platta som sammanhållit det omslutande sidendraperiet, något som gaf anledning till det ständigt återkommande talet mellan "de gamle" om "salig kungens" besök i staden och hur det då såg ut i "en sådan usel bondby, uslare om möjligt än själfvaste Wexiö", som biskop Esaias Tegner skref vid samma tid till sin där boende brorson Collega Scholæ Tegner.  Anledningen hvarför man just valt ett sådant emblem öfver Karl Johans sänghimmel har alltid varit mig en gåta.  Visserligen fanns en vase i hjärtskölden i riksvapneet bredvid det Ponte Corvoska; men den synes mig, okunnig som jag är i heraldikens lagar, icke vara det centrala i Bernadottska ättevapnet.  Kanske, när allt kommer omkring, skall det till slut visa sig, att hela sängen med tillhörande vase och sänghimmel var ett gammalt inventarium från äldsta tider, kanhända från Gustaf III:s besök 1772 eller 1788, hvilket åter kommit till heders efter att i många år stått undangömdt på någon vindskammare?  Den stränga förordningen från 1809, att allt som erinrade om den förjagade kungaätten skulle förstöras, hade uppenbarligen nu råkat i glömska.  Efter hvad jag tror mig veta hade vid samma tid Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs porträtt, hvilka i sina förgyllda, med stora kronor prydda ramar skänkts till gamla kyrkan och som man ej vågat sätta upp i koret i den nya, funnit en fristad i ett par borgarhem i staden.

Om Karl Johans resa genom Dal och hans mottagande i grefskapets hufvudstad finnes ett och annat att hämta ur den samtida tidningspressen  (1).  Efter att ha beskådat Trollhätte slussverk begaf han sig först till Vänersborg, där han mottog uppvaktninng af stater och korporationer.  Långväga resande hade infunnit sig där i samma ändamål, bland andra biskopen i Karlstad, Agardh, för att såsom sed är möta konungen vid stiftsgränsen.  Den 9 oktober skedde afresan därifrån. En oerhörd folkträngsel var rådande på torg och gator, då den långa filen af vagnar om kvällen satte sig i rörelse från residenset öfver den långa Dalbobron.

Första nattkvarteret togs på Nordkärr i Holms socken, hvilken egendom konungen ett tjugutal år tidigare inköpt af majoren, sedan landshöfdingen Karl Flach.  En större deputation, bestående af hemmansägare från Nordals och Sundals härader, mötte här följande morgon för att göra sin underdåniga uppvaktning, hvarefter resan vid middagstiden fortsattes upp igenom Dal.  I mörkningen tändes öfverallt längs vägen stora bål, "som med sina flammor gjorde den sena höstkvällen så ljus som den ljusaste sommardag", skrifver en referent.  Vid alla korsvägar myllrade folkskaror, som hälsade de förbipasserande vagnarna.  I Köpmannebro hade Upperuds bolag ansträngt sig för att på ett värdigt sätt kunna bringa konungen sin hyllning.  Den långa bron var till hela sin längd klädd med granrisgirlander, hvarjämte vid sidan af densamma alla brukets pråmar och skutor lågo förankrade i en lång rad, samtliga prydda med vimplar och löfverk.  Den kungliga vagnen höll stilla en stund vid broändan, då bruksdisponenten baron Henry Reverony de S:t Cyr, gick fram till fotsteget och höll på oklanderlig franska ett längre välkomsttal.  Redan vid de första orden syntes Karl Johan med förvånad min lyssna därpå, öfverraskad af den rena prononciationen, något som var lätt förklarligt, då S:t Cyr var en fransk emigrant, som funnit en fristad i Sverige, där han gift sig med en svensk dam.

Vid Tösse kyrka var äfven festligt.  På föranstaltande af brukspatronen Maurits Sahlin var där uppförd en vacker pyramid, upplyst af lampor, och längre bort syntes ett flammande jättebål.  Vid korsvägen höll Sahlin välkomsttalet, i spetsen för en större deputation af präster och ståndspersoner från de tvänne norra häradena. Nu närmade sig den höge resenären snart målet för sin färd, den lilla, uppstaden vid Vänersviken.  En half mil utanför södra tullen, där dess ägor, i höjd med Ahlbomstorpet, taga vid, mottogs han af en skara unga män, sittande til häst och med brinnande facklor i händerna.  Det var stadens unga borgare, hvilka anhöllo om nåden att få eskortera Hans Maj:t vid intåget.  Sedan deras anhållan med en nådig nick bifallits satte sig tåget åter i rörelse - nu i hastigare tempo, till fasa för de bönder som uppbådats för kungsskjutsen.  Det dröjde därför icke många minuter innan den kungliga vagnen körde in genom tullporten.  Här fick nu stadens borgmästare, Martin Ödman, tillfälle att framföra sina underdåniga välkomstönskningar, i spetsen för prästerskapet och magistraten, hvarefter intåget ägde rum under befolkningens skallande jubelrop, ackompanjerade af kanonernas dån från Galgåsen.

Det kungliga logementet var nu inredt i de Norströmska arfvingarnas hus vid Kungsbron.  Högtiden till ära hade i hörnet på detsamma blifvit uppsatt en nyanskaffad Argandsk lampa "med rörformig veke och brännare", hvilken väckte ett kolossalt uppseende för sitt starka sken.  I öfrigt voro, såsom sed var vid andra dylika tillfällen, alla hus eklärerade, likaså den nya kyrkan uppe på norra åsen, hvarjämte ett otal marschaller från älfvens båda stränder speglade sitt röda sken i det förbirinnande vattnet.

När konungen hunnit ajustera sig efter resan, infunno sig utanför på planen gossarne i stadens "storskola" och afsjöngo folksången:  "Bevare Gud vår kung", hvarför konungen lät tacka dem, och hvarefter ett vackert fyrverkeri afbrändes.  Efter dess slut inställde sig i hans logement ståthållaren i Norge, grefve Vedel-Jarlsberg, och högste befälhafvaren öfver norska armen under konungens frånvaro, baron Vedel-Jarlsberg, hvilka rest i vagn den långa vägen från Kristiania för att som bruket var göra konungen sin uppvaktning "vid hans förbiresa", och som genast fingo företräde.

Dagen efter, den 11 oktober, gaf konungen audiens i sitt logement för prästerskapet och magistraten samt några ståndspersoneer med deras damer, från staden och kringliggande landsbygd, hvarvid samtliga befalldes till frukosttaffeln, hvilken serverades ur det kungliga köket.  Karl Johan förde till bordet änkefru Brita Johanna Oldensköld, född Åberg.  Det anmärktes efteråt att hon var född samma år som hennes far, borgmästaren Gustaf Åberg, var Gustaf III:s värd vid det näst föregående kungabesöket i Åmål

Vid ett-tiden samma dag afreste Karl Johan till Karlstad.  Då han satte sig i vagnen tackade han de kringstående värdarne och magistraten med några vänliga ord på franska.  Som ingen af åhörarna förstodo hvad han sagt, öfversattes orden af patron Schweder på Nygård.

    "Ni förstår väl att han sa':
    'Adieu, mitt vackra borgerskap, sa' han!'"
     Denna lyckade öfversättning" blef sedan förändrad till:
    "Adieu, mitt vackra borgerskap, sa' Karl Johan, sa' Schweder!"

Nästa gång stadsens kanoner dundrade från Galgåsen var den 28 oktober 1844, i anledning af Oskar I:s kröning denna dag.  Mycken allmoge hade strömmat in till staden från de närgränsande socknarna för att åse festligheterna. Mot aftonen var det ett sådant stim och rörelse att man trodde, skref en äldre kvinnlig anförvant till mig till en sin väninna, "att komedien (teatertruppen) var här igen!"  Men vare sig nu att kanoniärerna laddat med dubbelt mått vid detta tillfälle eller krutet blifvit starkare, faktum var att ett betydligt antal fönsterrutor förstördes under saluten.  Som detta blef en ganska dyrbar historia, förbjöds och afsades af magistraten för framtiden all vidare salutering inom stadens område.

Inlagt 1996-01-10,


Webbläsare?

Det här med webbläsare verkar vara om inte pest eller kolera så i alla fall antingen/eller.
Googles Chrome är i vissa fall kanske bättre än andra ( !? ) men kan åtminstone i mitt fall inte hantera Telias webbmail korrekt. .Sedan hade jag prpblem med att Explorer trögade upp Googlesökningar . Bing däremot var snabb men visade ibland ej relevanta sökresultat.
Så upptäckte jag, gamle stöten att det fanns en 64-bitars version av Explorer och därmed funkade allt med både fart och finess.
Vore intressant att höra andras erfarenheter.
 

Big bang

Det var en tid då inget fanns.
Så small det till i evigheten.
Och allting blev till rummet ingenstans,
där tiden tickade för mänskligheten.

Ny teknik å gammelt fôlk

Så har tydligen kulturkrocken slagit till igen.
Efter diverse mer eller mindre onödiga operativa ingrepp med avseende på min för övrigt eminenta skapelse designad av staben runt Steve Jobs har jag lyckats med konststycket att radera lösenordet när det gäller mitt Apple-ID.

Fruktlösa försök har gjorts att:
1. Återställa
2. Skapa nytt passord
3. Skapa nytt ID med ny mailadress.

Det enda som lyckats är nummer 3 men då vill Itunes ha mitt VISA-nummer.
Men aldrig med min kofot !!!

Så nu skiter jag i både Itunes och Apple-ID.
Man kan ju ändå trösta sig med att det fortfarande går att ringa.

När farfar var ung,

Sitter och lurar lite smått på vad skillnaden var när det bl. a. gäller alla "måsten" när jag var ung vs dagens ungdom.

TV, mobiltelefoner, datorer var ju inte ens påtänkta men visst fanns det väl prylar eller annat som man måste ha även på " min tid. "

Så här kommer en uppräkning:
1. Leopardmönstrade badbrallor. ( Man skulle ju vara Tarzan ).
2. Frisyr stylad med brylcreme, gärna look a like Elvis eller James Dean.
3. Moppe när man fyllt 15 bast.
4. Kostym och klocka när man blev konfirmerad.
5. Någon som köpte ut om man ville festa.

Frigörelsen från föräldrainflytandet så klart, man trodde ju i sin enfald att dom var hopplöst mossiga.

Undrar om mina ättelägg känner igen en del, möjligen med undantag av badbrallorna.







En Julhälsning

Dä grattes té vänster, dä grattes té höger
när Jurn står för döra å Nyåre mä.

Men den sôm ä ensam å ingenting dôger
å setter i skiten å ingenting ä.

Han töcker nog mest att dä gärne kan kvette
mä Jula å stöke å allt sôm dä ä.

När Jula ä över å Åre blir gammelt
å ingen sôm bryr sig öm kretter å fä.

Då tar han sitt täcke å drar över skånken
å skiter i Jula å Nyåre mä. 

En god macka

Det var på den tiden när jag var verksam i yrkeslivet vilket på grund av de arbetsuppgifter som var aktuella krävde ett visst mått av resande.
Ofta var det så att man samverkade med någon utvald kompanjon som kompletterade på lämpligt sätt.

Speciellt minns jag ett jobb som innebar bl. a. en resa till Sundsvall. Min medarbetare var en fena på att få milen att försvinna i tiden. Men dock fanns tid för annat.
Vid lämpligt tillfälle stannade vi till vid en rastplats och min kamrat bjöd mig på en läcker macka belagd med stekt ägg.

Själv hade jag inte insett behovet av att proviantera.
Hur som helst så har denna generösa gest präglat mig så till den grad att jag aldrig kommer att glömma detsamma.

Vad ska man tro ?

När det gäller att välja kanaler att kika på så har det för min del i huvudsak rört sig om dokumentära, vetenskapliga och därmed besläktade utbud.
Men man undrar ibland om intresset öppnar vägar där förnuftet får ge vika för märkliga spekulationer.
Eller om man fastnar i fällan att tro på allt som självutnämnda profeter förutspår.
Ett ämne som ofta dryftas är kvantfysik som ställer alla beprövade teorier på sniskan.
En idé är Einsteins teori om rumtid, ett annat händelsehorisonten kring svarta hål som möjligen kan ge framtidens upptäcktsresande fri lejd till galaxerna.
Annat är om Gud har skapat allt någon gång i begynnelsen eller om det kanske är så att det är vi människor som skapat Gud eller gudar för att förklara alltings skeende.

Men oavsett tankekedjan gäller det  att ta vara på tiden så länge som den finns.
Innan vår sorti när solen tömt sina resurser eller kanske ännu tidigare när vi krockar med en lämpligt stor asteroid av den dignitet som utrotade dinosaruierna kommer att ske.

Men är det egentligen något att bry sig om.
Huvudsaken är väl ändå att man kan äta, skita och sova samt eventuellt njuta av en kärleksfull samvaro med nära och kära.

Besök

Vi fick besök av ett litet yrväder häromdan.
Herreminje vilken energi!

Funderar om det inte var beviset på evolutionsläran för vad jag minns så satt jag snällt i mammas knä och sög tutte vid den åldern.
Möligen hade mina barn klättrat något på utvecklingsstegen men inte hade dom förmågan att förändra sakernas
tillstånd så till den grad som en Caspian.

Mitt äldsta barnbarn mr "R" gav en liten vink om vad som komma skulle, men i jämförelse med hans ättelägg var det som en stilla bris.

Men kontentan av gener från mor och far har tydligen åstadkommit ett praktexemplar som man kan vara mer än stolt över.

En välsignad afton

Så bar dä té att en råka å hamna på Sikhalls camping.

Upprinnelsen var en inbjudan från Eva Lindberg, mamma till vår högt avhållne, tillika barnbarn Kevin Jansson som även fungerade som privatchaffis i sammanhanget.

Efter diverse dryftande om än det ena, än det andra blev Gunilla, min älskade hustru och den som ger mig mat m.m. bekant med Lord Sinclair af Rose. Själv gjorde jag mitt bästa att tulla på Rogers pilsnerförråd.

När det var dags för hemfärd kände sig mister Honda, den annars så beredvillige japanen inte beredd för avfärd utan började tjuta. Efter övertalning hamnade vi i alla fall sent omsider på högkvarteret vid Flanaden.
Men visst var det himla mysigt på campingen så en får tacke så môcke för gästfriheten.

Gunillas nya brillor

Så har det gått ca sex veckor sedan min älskade hustru lämnade operationsbordet i Uddevalla för sin starroperation.
Som en följd av detta var det således dags för ett besök hos optiker Liljelood för synundersökning och utprovning av nya fina bågar.
Eftersom hon enligt egen utsago tydligen såg bättre utan glas på det opererade ögat föreslog jag vanliga fönsterglas på detsamma för att spara några kronor. Förslaget ratades dock eftertryckligt bl. a. för att Gunilla tyckte det blev för stort.
För husfridens skull fick jag bita i det sura äpplet och acceptera önskemålet även om det svider illa i snåltarmen.

Fy fan vá bra dä vá ...

Först och främst ett stort grattis till Kevin som med stor ackuratess gort sig förtjänt av att bära den vita mössan.

Sedan ett stort tack till Roger och Eva för en oförglömlig studentfest.
Uppriktigt har grillade hamburgare ( av Roger ) och egenhändigt komponerad dressing ( av Eva ) aldrig  smakat så gott.

Men ändå viktigast den trevliga samvaro som vi fick tillfälle att åtnjuta.
Så än en gång: " Fy fan vá bra dä vá. "

Knugen å Slivia?

Varför detta drev? Vem bryr sig om kungen kollat nakna tjejer i avspänd miljö när han som de flesta av oss var ung och kåt, vilket som de flesta inser är ett tillstånd som krävs för att vi ska kunna utföra uppgiften att befolka jorden.

Att Slivia tog av sig ringen på grund av " vad vet jag " blev helt plötsligt en het riksangelägenhet.


Inte en siffra rätt!

Besökte Kvantum i Vänersborg och satte mig i " vänthörnan " medan min äskade hustru Gunilla gick in i butiken för att handla.
Vid ingången stod en brödförsäljare och ropade ut limpa eller fullkorn för endast 15:90. Påpekade samtidigt att utbudet annars kostar 22 spänn.

Om jag t. ex köper en limpa för aviserat pris, vad får jag betala i kassan?
Samtidigt tror jag inte att limpan någonsin har haft ett utsatt försäljningspris på 22 kronor.

Kan någon med ett matematiskt sinne förklara för mig hur man ska planera inköp för att limpan ska kosta 15:90? 

Om

Min profilbild

Arne Jansson

Föddes i Åmål 17/6 1941 och flyttade till Vänersborg 1 juni 1964. Gift med Gunilla sedan 18/12 1965.

RSS 2.0