En god macka
Det var på den tiden när jag var verksam i yrkeslivet vilket på grund av de arbetsuppgifter som var aktuella krävde ett visst mått av resande.
Ofta var det så att man samverkade med någon utvald kompanjon som kompletterade på lämpligt sätt.
Speciellt minns jag ett jobb som innebar bl. a. en resa till Sundsvall. Min medarbetare var en fena på att få milen att försvinna i tiden. Men dock fanns tid för annat.
Vid lämpligt tillfälle stannade vi till vid en rastplats och min kamrat bjöd mig på en läcker macka belagd med stekt ägg.
Själv hade jag inte insett behovet av att proviantera.
Hur som helst så har denna generösa gest präglat mig så till den grad att jag aldrig kommer att glömma detsamma.
Ofta var det så att man samverkade med någon utvald kompanjon som kompletterade på lämpligt sätt.
Speciellt minns jag ett jobb som innebar bl. a. en resa till Sundsvall. Min medarbetare var en fena på att få milen att försvinna i tiden. Men dock fanns tid för annat.
Vid lämpligt tillfälle stannade vi till vid en rastplats och min kamrat bjöd mig på en läcker macka belagd med stekt ägg.
Själv hade jag inte insett behovet av att proviantera.
Hur som helst så har denna generösa gest präglat mig så till den grad att jag aldrig kommer att glömma detsamma.
Vad ska man tro ?
När det gäller att välja kanaler att kika på så har det för min del i huvudsak rört sig om dokumentära, vetenskapliga och därmed besläktade utbud.
Men man undrar ibland om intresset öppnar vägar där förnuftet får ge vika för märkliga spekulationer.
Eller om man fastnar i fällan att tro på allt som självutnämnda profeter förutspår.
Ett ämne som ofta dryftas är kvantfysik som ställer alla beprövade teorier på sniskan.
En idé är Einsteins teori om rumtid, ett annat händelsehorisonten kring svarta hål som möjligen kan ge framtidens upptäcktsresande fri lejd till galaxerna.
Annat är om Gud har skapat allt någon gång i begynnelsen eller om det kanske är så att det är vi människor som skapat Gud eller gudar för att förklara alltings skeende.
Men oavsett tankekedjan gäller det att ta vara på tiden så länge som den finns.
Innan vår sorti när solen tömt sina resurser eller kanske ännu tidigare när vi krockar med en lämpligt stor asteroid av den dignitet som utrotade dinosaruierna kommer att ske.
Men är det egentligen något att bry sig om.
Huvudsaken är väl ändå att man kan äta, skita och sova samt eventuellt njuta av en kärleksfull samvaro med nära och kära.
Men man undrar ibland om intresset öppnar vägar där förnuftet får ge vika för märkliga spekulationer.
Eller om man fastnar i fällan att tro på allt som självutnämnda profeter förutspår.
Ett ämne som ofta dryftas är kvantfysik som ställer alla beprövade teorier på sniskan.
En idé är Einsteins teori om rumtid, ett annat händelsehorisonten kring svarta hål som möjligen kan ge framtidens upptäcktsresande fri lejd till galaxerna.
Annat är om Gud har skapat allt någon gång i begynnelsen eller om det kanske är så att det är vi människor som skapat Gud eller gudar för att förklara alltings skeende.
Men oavsett tankekedjan gäller det att ta vara på tiden så länge som den finns.
Innan vår sorti när solen tömt sina resurser eller kanske ännu tidigare när vi krockar med en lämpligt stor asteroid av den dignitet som utrotade dinosaruierna kommer att ske.
Men är det egentligen något att bry sig om.
Huvudsaken är väl ändå att man kan äta, skita och sova samt eventuellt njuta av en kärleksfull samvaro med nära och kära.
Besök
Vi fick besök av ett litet yrväder häromdan.
Herreminje vilken energi!
Funderar om det inte var beviset på evolutionsläran för vad jag minns så satt jag snällt i mammas knä och sög tutte vid den åldern.
Möligen hade mina barn klättrat något på utvecklingsstegen men inte hade dom förmågan att förändra sakernas
tillstånd så till den grad som en Caspian.
Mitt äldsta barnbarn mr "R" gav en liten vink om vad som komma skulle, men i jämförelse med hans ättelägg var det som en stilla bris.
Men kontentan av gener från mor och far har tydligen åstadkommit ett praktexemplar som man kan vara mer än stolt över.
Herreminje vilken energi!
Funderar om det inte var beviset på evolutionsläran för vad jag minns så satt jag snällt i mammas knä och sög tutte vid den åldern.
Möligen hade mina barn klättrat något på utvecklingsstegen men inte hade dom förmågan att förändra sakernas
tillstånd så till den grad som en Caspian.
Mitt äldsta barnbarn mr "R" gav en liten vink om vad som komma skulle, men i jämförelse med hans ättelägg var det som en stilla bris.
Men kontentan av gener från mor och far har tydligen åstadkommit ett praktexemplar som man kan vara mer än stolt över.
