Fredspriset.

Har funderat en del över hur våra vänner Norrbaggarna tänker när dom utser sina fredspristagare
Läser man listan över desamma blir man något konfunderad.

Själv vill jag nog nominera någon som ändå gjort sig förtjänt av utmärkelsen, nämligen Caspian med följande motivering.
Vid blöjbyte uppstår ofta diskussion om vilken som vid givet tillfälle är ansvarig.

Caspian löser problemet, kanske inte direkt med tyst diplomati, men ändå kraftfullt.
Blöja byts och fred råder.
Tills det börjar kurra i magen.

Ny multilateral förhandling där Caspian med utslagsröst löser upp eventuella konflikter.
Matning enligt vedertagen disciplin.

Fred råder på alla plan.
Var och en får sin beskärda del,allt enligt gängse regler.

Far i huset får sin traditionella tilldelning enligt eget önskemål.

Hunden jagar inte katterna och pissarna lämnar akvariets innevånare ifred.
Utan Caspian hade detta tillstånd inte varit möjligt.
Därför är  han min kandidat till Nobels fredspris.

Vinst och förlust.

Idag köpte jag fyra trissar á 25 bagare till min fru som seden kräver en fredagseftermiddag.
Kanske  som ett uttryck för kärleken istället för en röd ros.

För det mesta hamnar de små lapparna i pappersåtervinningen, men plötsligt händer det.
Gunilla skrapade fram 50 spänn på en av lotterna.

Förnöjsamhet lär ju vara en dygd sägs det, men fortsätter det på detta viset lär jag vara en stark kandidat till posten som direktör för Ebberöds Bank.

Gunilla var i alla fall glad för sin femtiolapp och det kanske ändå var det viktigaste.

Påminnelse!

Så blev man än en gång påmind om att åren går.
Ett brev från den nya myndigheten " Transportstyrelsen " gav mig två val.
Förnya körkortet eller avveckla. Men gubben får väl hålla på ett tag till.

Sagt och gjort!
Det bar iväg till Expert för att ta erforderliga bilder.
Fem minuters arbete + fyra pyttesmå foto gick löst på 199 spänn. ( Varför inte 200:- )
Sedan ska ju den nya myndigheten ha 150 pix ( Varför inte 149:- ) för att förnya kortet.

Men skit samma,
Transportstyrelsen betalar i alla fall portot.
" Ändå något " säger åmålsbördige gammelfarfar.

Att ha eller inte ha!

Funderar ibland över varför man samlar på sig så mycket grejer som ändå inte behövs.
Samtidigt undrar man vart andra prylar och ting blev av, sådant som kittlar den nostalgiska sidan.
Saker som väcker vissa minnen till liv.
Men trots allt, det mesta skulle man inte sakna om det försvann.

När det gäller att samla på sig måste ändå erkännas att det bor en liten hamster i mig.
Eller bodde.
Ett speciellt nöje jag hade var att gå på auktion och köpa fyndlådor.
Min älskade, hulda hustru, Gunilla, var närmast förtvivlad men lät mig ändå hållas inom vissa gränser.
Kanske för husfridens skull.
Men att dra gränser är inte alltid det lättaste.

Jag minns särskilt ett tillfälle då jag på en auktion i Trollhättan hade ropat in en massa böcker för en spottstyver.
För att få plats med allt fick jag fälla ner både baksäte och framsäte och fick med minsta möjliga marginal själv plats att på ett trafiksäkert sätt framföra fordonet, för övrigt en SAAB.

Vid tillfället hyrde vi en stuga i Sivikan dit böckerna kördes och lastades ur.
Gunilla satt hemma tryggt ovetande.
När vi tillsammans anlände och hon fick se eländet så exploderade det.
Så man hade inget val. Kör skiten till tippen.

Men några alster visade sig ändå vara guldkorn som gav en god vinst.
Hur vinsten användes minns jag inte men det är inte otroligt att det bekostade fler fyndlådor.

Den första snön.

Så visade den upp sig!
Förstadiet till en kommande vinter, nämligen den första snön.
Konsekvensen har, som tidigare nämnts blivit kollektivt åkande  för egen del men det kommer även med tiden att gälla även för min hulda hustru.

Själv tog jag därför bussen till stán för att uträtta de ärenden som tarvades.
Frun lastade cykelväskorna fulla med skräp som hopat sig och med cykeln som stöd anträddes färden till vad åtminstone vi i närområdet kallar " Torpahallen".
Där allt sorterades enligt gängse regler. 

Förhoppningsvis har man genom detta initiativ på något sätt bidragit till minskat utsläpp av ej önskade produkter.
Får väl i ärlighetens namn erkänna att jag på väg till bussen släppte av en rejäl brakare.
Så det kanske ändå går på ett ut.
 

Att vara eller inte ...

Hösten tränger sig på och vinterjackan plockas fram ur gömmorna.
Bilen,den lelle Toyan tycks få ställa in sig på vintervila.
Såvida inte någon vänlig själ bjuder den lelle på turer i höstrusk och vintriga landskap.

Själv byter jag till kollektivt resande när höst och vinter nalkas.
Nu är det dags för den gamle björnen att gå i ide och invänta den tid när saven stiger och musöronen hälsar oss tillbaka till en ny vår.

Men egentligen älskar jag hösten.
Med dess underbara färger men också frånvaron av flugor, mygg och knott.

Så jag slår mig till ro och låter resten bero.

nödlösning

När man inte kan hitta på något att skriva om så kan man ju ta till nödlösningar.
Bara för att hålla det hela uppdaterat och igång.
Så här kommer en länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/18_oktober

Att tänka ...

Fick ett infall och ställde en enkel fråga till min kära fru.
- När du tänker på dig själv och den du är, tänker du då på den du var förr eller den du är nu?
Svaret kom direkt:
- Det har jag inte tänkt på.

Frågan är inte så enkel att besvara som man tror.
Ibland vill man av olika skäl vrida tillbaka klockan.
En del kallar det för att drömma, men det har ju ändå funnits där och kanske på olika sätt påverkat skeendet till det som finns idag .

Sedan kan det ju tänkas att man får ta sig en liten funderare över hur det ska tänkas till.

En liten kortis.

När vi bodde på Ljungsberg så fanns det en butik där man kunde inhandla diverse varor, bl. a glass.
Fick förtroendet att inhandla strutar med det åtråvärda innehållet  till min syster och mig själv.
Vilket också skedde, men råkade tappa den ena.
Som rekorderlig person bad jag i alla fall om ursäkt för att jag råkade tappa just hennes glass.


Det var en gång ...

Det var en gång en liten parvel, fem år gammal som hade en förmåga att hitta på både det ena och det andra.
Där vi bodde, närmare bestämt på Ljungsberg, en stadsdel i den lilla staden Åmål så fanns det en liten bäck.
Någon hade talat om för mig att det fanns en snubbe som hette Jesus och som kunde gå på vatten.
Sagt och gjort, detta måste prövas. Enligt  vittnen så försvann jag ungefär i mitten av det blöta men återvände till ytan på andra sidan.

Vid ett annat tillfälle så råkade jag få tag på en huggorm som såg ut som en lakritsstång och förde den till munnen.
Av någon outgrundlig anledning högg den inte och när jag såg att tingesten rörde på sig så fattade även en liten parvel att det inte var godis.

Men det mest spektakulära var nog när min yngre syster, en kamrat och jag tog oss in i ett grannhus där ingen var hemma.
Av någon anledning så gick vi alla ut på balkongen varvid dörren gick i baklås så att vi inte kunde ta oss därifrån.

Men jag ansåg att det fixar sig.
Hade hört talas om hur Tarzan svingade sig i djungelns lianer.

Efter noggrann besiktning såg jag möjligheten.
Husväggen var beklädd med slingerväxter så de kunde ju användas.
Dök med huvudet före och slog skallen i en stentrappa men vaknade till liv på Åmåls sjukhus fem dagar senare.

Så om någon undrar varför man är som man är så finns kanske en förklaring!


Undran ...

När man börjar bli gammal så tänker man gärna tillbaka.
En del på sitt eget men också på andra och även hur man levt sitt eget liv.
Men också på de som på olika sätt format skeendet 
och kanske påverkat det som nu är jag.

Hur blev man den man är?
Genom arv?
Eller kanske på grund av eget val.
Kanske minnen.
'
Hoppas ändå att domen inte blir för hård,
utan jag hoppas och tror att man om vi en gång möts,
vi som är och de som var ej ska ses i en sprucken spegel.
Istället  mjukt och fint hitta vår plats i det som sker och det som skedde. 


Lika för alla ... ?

Laste idag en notis i TTELA om att 12 st landstingspolitiker i Sörmland hade fått två mille för mycket i arvode.
Den som fått mest kvitterade ut 481.597 kr
Landstingsledningen tyckte dock att de berörda kunde få behålla stålarna.
Även om vissa delar är öronmärkta till utlovad välfärd som minskande av vårdköer, åldringsvård, allmän välfärd m.m.

För en tid sedan läste jag om en höggravid kvinna som av försäkringskassan nekats havandeskapsersättning trots rekommendation från både arbetsgivare och läkare.
Magen, troligen p.g.a. att det var tvillingar var så stor att hon inte nådde fram till arbetsbordet, allt enligt artikeln.

Så man undrar i sitt stilla sinne vem som behöver och även vem som behövs !!!

Sagan om det enfaldiga trollet.

Det var en gång ett troll som trodde att alla troll var precis som han.
Så han åkte till Trollhättan.
Där finns det väl bara troll tänkte han.
Så han besökte ishallen... i Trollhättan.

Men va f..n, bara Vänersborgare.
Å värsten heter Kevin som bara öser in mål bland trollen.
Om Kevin är ett troll, det vet bara han själv.
Kanske kan han trolla med pucken på ett sätt  som förnöjer de som ser på.

Så dra dit trissan bakom keepern.
Och även assistera sina kompisar.
Det som setts som VHC:s B-lag kanske klår A-laget.
Troll är inte att leka med!

RSS 2.0