Det nya och det gamla.

En dag, för inte så särskilt längesedan upphävde man ett födsloskri.
Med tiden efter bajsbyten, tuttesug och annat som hörde till det nödtorftiga för en liten parvel så växte man ändå till sig.
Visserligen uppfylldes inte de drömmar man hade, men det som blev blev som det blev, vad det nu kan betyda.
Efter diverse mer eller mindre lyckade försök att hitta en lämplig partner för att i möjligaste mån föra släktet vidare uppenbarade sig Gunilla.
Narurligtvis sattes en bulle in i ugnen och bullen växte och blev stor och började producera småbullar.
Som precis som den gamle hade gort upphävde sina födsloskrin.



En liten parvel i knät på sin farfars far


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0